Vad gör spelande beroendeframkallande och hur ett spelmissbruk utvecklas

Spelande har många sidor. Det kan vara en rolig form av underhållning, samtidigt som det också kan utvecklas till ett allvarligt beroende. En del personer kan ha ett avslappnat och sunt förhållande till det, medan andra riskerar att bli hopplöst beroende och oförmögna att sluta.

I den här artikeln utforskar vi spelandets beroendeframkallande natur, vad som får ett spelberoende att utvecklas, och varför vissa människor löper större risk att drabbas av det än andra.

Innehåll:

• Typer av spelare
• Handlar det om pengar?
• Orsaker till spelmissbruk
• Hur speldesign bidrar till spelberoende

Spelartyper och risken att utveckla ett spelmissbruk

Varför kan vissa människor njuta av spelande som en ofarlig form av underhållning, medan det för andra utvecklas till ett farligt beroende? Det här kan delvis förklaras av det faktum att olika människor upplever spelande på olika sätt. Psykiatrikern Robert L. Custer, en av pionjärerna bakom behandlingar för spelmissbruk, identifierade sex typer av spelare.

1. Professionella spelare
2. Antisociala/kriminella spelare
3. Tillfälliga sociala spelare
4. Seriösa sociala spelare
5. Sociala flyktspelare
6. Patologiska spelare

Varje grupp har sina egna skäl att spela, vilket direkt påverkar sannolikheten för att en person ska utveckla ett spelberoende.

1. Professionella spelare

Professionella spelare ser inte på spelande som något de gör för sitt höga nöjes skull. Spelande är deras yrke och deras huvudsakliga försörjning. Den här typen av spelare stöter man sällan på i casinospel på nätet eftersom man i dessa spel spelar mot huset och spelen är konfigurerade för att gynna casinot och ge det en fördel. Spelare som professionellt missbrukar casinobonusar eller räknar kort i blackjack skulle emellertid kunna vara en relevant subkategori till den professionella spelartypen.

Professionella spelare löper låg risk att utveckla ett spelberoende. De spelar på ett logiskt och systematiskt sätt med en tydlig plan och strategi. Deras bevekelsegrunder för att spela skiljer sig också väldigt mycket från det som driver tillfälliga spelare.

2. Antisociala/kriminella spelare

Ungefär som professionella spelare ser antisociala/kriminella spelare på spelande som ett sätt att tjäna pengar. Men till skillnad från deras professionella motsvarigheter, tenderar dessa spelare att använda olagliga metoder för att vinna pengar. De här spelarna letar efter sätt att få en fördel gentemot huset och är inte främmande för att bryta mot lagen i syfte att uppnå detta mål. De använder metoder som matchfixning i sportbetting, märkta kort i bordsspel osv.

Antisociala/kriminella spelare utvecklar vanligen inte något spelberoende. Men de kan använda spelberoende som en ursäkt om deras illegala aktiviteter försätter dem i en problematisk situation.

3. Tillfälliga sociala spelare

Tillfälliga sociala spelare ser på spelande som en form av underhållning. De deltar ofta i spelrelaterade aktiviteter med sina vänner som ett sätt att umgås, distrahera sig själva från vardagslivet och koppla av.

Spelande har ingen tydligt negativ inverkan på den här typen av spelare. Deras familjer, sociala liv och arbetsliv påverkas i stort sett inte alls av det här tidsfördrivet. I jämförelse med andra typer av spelare, har tillfälliga sociala spelare en balanserad och sund attityd till spelande.

4. Seriösa sociala spelare

Som framgår av namnet på den här spelartypen, är seriösa sociala spelare i stor utsträckning besläktade med sina "icke-seriösa" tillfälliga motsvarigheter, men med skillnaden att de är mycket mer hängivna. Spelande är en av de vanligaste typerna av underhållning och ett av de allra vanligaste sätten för seriösa sociala spelare att fördriva tiden på. Men med detta sagt, ligger spelandet ändå lägre på prioriteringslistan än familj, vänner, karriär osv. De kan kontrollera sina spelvanor.

5. Sociala flyktspelare

Medan tillfälliga och sociala spelare spelar för nöjes skull, använder sociala flyktspelare spelande som ett sätt att blockera negativa aspekter av sina liv. Detta kan röra sig om vad som helst, inklusive känslor av tristess, ensamhet, ilska eller depression. Om en spelares mentala tillstånd förvärras, samtidigt som spelaren saknar ett sunt sätt att hantera dessa negativa tankar och känslor, kommer hans eller hennes spelvanor troligen också att förvärras. I värsta fall kan detta utvecklas till ett beroende.

6. Patologiska spelare

Patologiska spelare (även omnämnda som problemspelare eller spelmissbrukare) har inte längre någon kontroll över sina spelvanor. Spelandet är det viktigaste i deras liv, och de är villiga att betala vilket pris som helst och offra allt för att spela ännu mer. Spelande har en extremt negativ effekt på dem.

I artikelns följande avsnitt ska vi fokusera särskilt på den här typen av spelare – patologiska spelare, problemspelare, spelberoende eller spelmissbrukare.

Handlar det bara om pengarna?

Det korta svaret är nej. När man först började forska kring spelberoende, hävdade vissa att pengar kunde vara den primära drivkraften för en problemspelare. Med tiden skulle dock olika studier visa att så inte alls var fallet. Och uppfattningen att spelberoende människor är besatta av en vision om enorma rikedomar och en utsvävande livsstil, är inte bara helt felaktig utan också skadlig.

Det betyder inte att pengar inte spelar en väldigt viktig roll i livet för någon med problematiska spelvanor, men därmed inte sagt att det är källan till hans eller hennes olyckliga beroende. Vi tar upp orsakerna bakom spelberoende i följande avsnitt om biologiska faktorer respektive psykologiska faktorer.

Den ekonomiska cykeln för en problemspelare

Men innan vi belyser orsakerna, ska vi kika på vilket inflytande problematiska spelvanor har på finansiellt välbefinnande. Följande allmänt accepterade finansiella cykel för en problemspelare har tagits fram av dr. Henry Lesieur. Om du lägger märke till några av de omnämnda tendenserna hos dig själv, föreslår vi att du läser vår artikel "Symptom och diagnos för problemspelande" för att säkerställa att du inte själv håller på att utveckla potentiellt skadliga vanor.

Det är viktigt att notera att den här ekonomiska cykeln kallas för just en "cykel" av en anledning. Den kan också betraktas som en spiral som upprepar sig själv för evigt, men där varje upprepning försätter den drabbade spelaren i en allt värre livssituation tills han eller hon slutligen når absoluta botten. Cykeln kan emellertid brytas, helst genom att den drabbade personen själv söker hjälp för sitt spelberoende. Om beroendet inte behandlas på ett lämpligt och skyndsamt sätt, kan det leda till en oförmåga att spela mer på grund av förlust av disponibel inkomst, eller i värsta fall döden.

1. Överflödet av ekonomiska medel som en "möjliggörare"

I början har spelaren tillräckligt med pengar för att hänge sig åt spel så mycket som han eller hon vill. En spelares insatser tenderar att vara som högst i det här läget. Det här är särskilt farligt för personer som har byggt upp ett "motstånd" mot lägre insatser och inte längre uppnår samma känsla av spänning av att spela med dem. En person som lider av en allvarlig form av spelberoende kan enkelt bränna igenom merparten av sin månatliga disponibla inkomst på några få dagar, ibland till och med timmar, medan han eller hon jagar nästa "kick".

2. Minskningen av medel som en "hämmare"

Förr eller senare börjar problemspelaren att få ont om pengar, även om han eller hon inte är helt pank än. I det här steget av cykeln är känslor av ångest, sorg och melankoli väldigt vanliga. Konceptet med att "jaga sina förluster" visar också sitt fula tryne i det här läget. Spelare med ett beroende kan känna sig tvungna att vinna tillbaka sina förluster, men det är extremt osannolikt att det går vägen och resulterar vanligen i att de förlorar ännu mer pengar.

3. Brist på ekonomiska resurser som en källa till skuld och existentiell nöd

Den här delen av cykeln inträffar när den beroende spelarens pengar är helt slut. Känslor av ångest och melankoli går förståeligt över i fullständig desperation och ibland även depression. Beroende på hur allvarligt spelberoendet är och spelarens viljestyrka, finns en möjlighet att spelaren helt kan sluta spela under en begränsad tid. Det kan dock bli ytterst svårt då spelare med riktigt allvarliga spelproblem till och med kan uppleva abstinens när de inte spelar precis som om de skulle lida av ett substansberoende.

Cykeln avslutas och nollställs när spelaren kommer över mer pengar. Dessa pengar kan komma från helt olika källor, varav den minst skadliga är löneutbetalningar, men också, vilket ger ökade skäl till oro, via lån från familjemedlemmar, lån från vänner, banker, lånehajar eller via någon form av olaglig verksamhet.

Vad orsakar och upprätthåller ett spelberoende?

När det handlar om beroenden, är det viktigt att förstå att de aldrig orsakas av bara en enda faktor. Beroenden är en kombination av sammanhängande faktorer som skapar ett komplicerat samspel mellan triggers, tvång och begär, vilket resulterar i det problematiska beteendet. Dessa faktorer kan delas upp efter ursprung i följande grupper: biologi, psykologi, socialt och spirituellt inflytande. Detta koncept är även känt som den biopsykosociala modellen för missbruk.

När det gäller spelberoende ska vi fokusera på de första två typerna av faktorer: den biologiska och den psykologiska. Dessa stöds av konkreta bevis och kan beskyllas för merparten av alla fall av spelberoende. Genom att lyfta på skynket för några av bakgrundskoncepten för den här sjukdomen, vill vi bryta ned och problematisera gamla missuppfattningar och föra in ett större element av förståelse och medkänsla i debatten.

Biologiska faktorer

Vissa har definierat beroende som en "kronisk hjärnsjukdom". Men den här definitionen är en smula för enkel. För en problemspelare kan det också verka som att det inte går att göra något åt beroendet eftersom han eller hon är "sjuk". Det här är givetvis helt uppåt väggarna fel. Men med det sagt ger den här definitionen oss ändå flera intressanta insikter.

För det första baseras cirka 50 % av ett beroende på personlig biologi. För det andra bygger föreställningen om att människor blir beroende av substanser och aktiviteter tekniskt sett på en villfarelse. I själva verket blir människor beroende av de kemikalier som deras hjärnor utsöndrar som svar på stimuli utifrån. För det tredje är människor med sunda hjärnor mer benägna att utveckla ett beroende. Människans hjärna är "programmerad" till att tvinga oss att upprepa angenäma aktiviteter och upplevelser. Det är handlingar som hjälper oss att överleva, som att äta, dricka och föröka oss. Experter inom psykologi och biologi kallar dessa handlingar för "motiverade beteenden".

Hjärnan kan emellertid anpassa sig efter nya stimulanser och börja utvärdera dem som lika viktiga, om inte viktigare, än de som nämndes ovan. Det här är den biologiska process genom vilken en människa utvecklar ett beroende. I takt med att beroendet utvecklas, påverkas hjärnan ytterligare och leder även till fysiska förändringar i dess uppbyggnad. Sammantaget finns det sex "huvudskurkar" i den här processen.

Tre delar av hjärnan:

• Cerebral cortex (hjärnbarken)
• Amygdala
• Hypotalamus

Tre signalsubstanser i hjärnan:

• Serotonin
• Dopamin
• Noradrenalin

Cerebral cortex (hjärnbarken)

Förändringar i hjärnbarken leder till nedsatt beslutsförmåga och en ökande tendens till impulsivitet och tvångsmässigt beteende. Dessa förändringar är den bakomliggande orsaken till att personer med ett beroende kan ha svårigheter med att fatta kloka och sunda beslut. De kan istället på ren impuls besluta sig för att agera på riskabla och ohälsosamma sätt.

Amygdala

Amygdalan är kopplad till minnen och känslor. Positiva och negativa minnen skapar associationer som hjälper hjärnan att förutse vad som väntar. Som exempel kan vi ta en spelare som spelar varje onsdag efter jobbet och tar något att äta på sin favoritrestaurang. Den här spelarens hjärna förväntar sig att det här beteendet ska återupprepas varje vecka och en vana tar form.

Men om spelaren beslutar sig för att sluta spela och fortsätter att upprepa sina rutiner minus spelandet, kommer han eller hon att uppleva abstinenssymptom eftersom hjärnan förväntar sig en ökning av bra känslor. Det här är skälet till att spelande så småningom kan få en person att återfalla om rutinerna och vanorna som förknippas med det inte avbryts också.

Hypotalamus

Hypotalamus är nära förknippad med vår förmåga att hantera stress. Många spelare, både de med problem och de utan, använder spelande som en strategi för att undfly stressiga situationer. Dessvärre minskar ett beroende förmågan att på ett effektivt sätt sänka stressnivåerna. Det här lägger grunden för en ond spiral där en beroende spelare söker sig till spelandet för att hantera sin stress. Överdrivet spelande tenderar att kasta in spelare i svåra situationer, vilket i sin tur leder till ytterligare stress. Men om spelvanorna avbryts orsakar efterföljande abstinens ännu mer stress.

Serotonin

Serotonin anses, i motsats till dopamin, vara det "sanna lyckopillret". Låga serotoninnivåer orsakar melankoli och till och med depression. Människor som lider av ett beroende verkar vara särskilt benägna att få humörsvängningar. Serotonin är också knutet till motivation och motiverade beteenden (t.ex. ätande, drickande osv.). Problemspelare tycks visa avvikelser i flöden och nivåer av serotonin, vilket kan orsaka problem med motiverade beteenden (t.ex. strunta i middagen och sitta uppe hela natten för att spela ännu mer).

Intressant nog har serotonin också kopplats till att "jaga sina förluster", en tendens som kan hittas överallt i världen hos alla typer av spelare. Serotonin och dopamin verkar göra spelare mindre känsliga för "det tråkiga" i att förlora. Efter att ha drabbats av en förlustsvit, slutar den genomsnittliga personen att spela i ren avsky. En spelare som däremot har blivit känslomässigt avtrubbad och inte reagerar på de negativa känslorna kopplade till att förlora pengar, kommer att fortsätta jaga mycket längre.

Dopamin

Dopamin är väldigt nära kopplat till processer associerade med amygdala-delen av hjärnan. Tvärtemot vad många tror, är dopamin inget "lyckopiller" utan styr våra hjärnors belöningssystem. Genomförandet av en handling som bedöms vara "önskvärd" frisätter dopamin. Denna ökning av kemikalier upplevs ofta som ett härligt rus, vilket är anledningen till att människor känner sig tvungna att upprepa det här beteendet. Vid spel har både "vanliga" spelare och problemspelare visat sig ha högre dopaminnivåer än normalt.

Noradrenalin

Noradrenalin är en signalsubstans som förbereder och motiverar kroppen och hjärnan för handling. Det ökar din vakenhet, koncentration och energi, främjar vaksamhet och hjälper till med lagring och senare återkallande av minnen. Det orsakar också rastlöshet och stress. Naturligtvis upplevs de högsta nivåerna i farliga situationer, när våra flykt- och kampinstinkter aktiveras.

Såväl spelare med som utan problem tycks intressant nog uppleva högre nivåer av noradrenalin när de spelar. Det här kan vara anledningen till att så många spelare blir helt uppslukade och förlorar sig själva när de spelar casinospel. Den här signalsubstansen har dessutom kunnat kopplas till återfall, belönings-sentisitering (d.v.s. när en person reagerar starkare och starkare på samma stimuli), uppmärksamhet och spänningslystnad.

Psykologiska faktorer

Som redan nämnts är ett beroende ett komplext system av sammanhängande faktorer, den s.k. biopsykosociala modellen för missbruk. Men det här kaninhålet går djupare. Varje faktor har sina egna underliggande faktorer och strategier. Det här gäller även de psykologiska aspekterna av ett beroende.

Specialister inom det här fältet har försökt att hitta en enskild psykologisk teori som kan förklara spelberoende på ett enkelt och tydligt sätt, men har än så länge misslyckats. Den bästa och mest accepterade teorin är en "integrerad modell" som lagts fram av beroendepsykologerna Blaszczynski och Nower.

Den integrerade modellen godtar tillämpliga sanningar från flera skilda psykologiska teorier (lärande, kognition, beroende, personlighet och psykoanalys) och länkar samman dem för att skapa en övergripande teori i ämnet. I det här fallet delar Blazczynski och Nower upp problemspelare i tre olika kategorier baserat på det potentiella resonemanget bakom deras beroende:

• Emotionellt sårbara spelare
• Beteendemässigt betingande spelare
• Impulsiva, biologiskt motiverade spelare

Teorin accepterar att alla problemspelare uppvisar snarlika symptom av ohälsosamma vanor, men att det huvudsakliga ursprunget till dessa tendenser är väldigt olika. Icke desto mindre betonar forskare att flera olika aspekter, som miljöfaktorer, spelarens upplevelse av spänning, betingning (lärandeprocesser som får en person att reagera på något på ett specifikt sätt, som starka begär att spela på en spelautomat så snart musiken från den hörs), och kognitiva störningar (illusioner), förekommer i samtliga tre kategorier.

Emotionellt sårbara spelare

Emotionellt sårbara spelare spelar för att fly från verkligheten och få en paus från allt negativt i sina liv. Den här typen av tvångsmässiga spelare är vanligen emotionellt störda, har dålig förmåga att klara av vardagen, är socialt isolerade och lider av låg självkänsla. Det bästa sättet att hjälpa dem är genom rådgivning och behandling av underliggande emotionella problem, såväl som att hjälpa dem skapa sundare sätt att hantera vardagen på.

Beteendemässigt betingande spelare

Den här typen av spelare är fast i sina behov och beteenden. De är väldigt känsliga för triggers i omgivningen och tenderar att upprepa samma serie av handlingar. Rådgivande samtal med utbildade specialister är vanligen det bästa sättet att bryta de här beteendemönstren.

Den impulsiva, biologiskt motiverade spelaren

Den här gruppen spelare är offer för sina biologiska förutsättningar. Genetiska och neurokemiska faktorer resulterar i ett nära nog konstant behov av stimulering och impulsiva handlingar. Medicinering tillsammans med terapi kan hjälpa dessa spelare att sluta vara slavar under sina kroppar och hjälpa dem att fatta sina egna beslut.

Hur speldesign bidrar till spelberoende

Casinon har i allmänhet väldigt tydliga målsättningar. Målet för alla casinon, såväl fysiska som onlinebaserade, är att få spelare att fortsätta spela och göra av med så mycket pengar som möjligt. Det bästa är om spelare lämnar casinot med en bra känsla och vill göra om samma sak igen. Det här är känt som "påskyndande av spelproduktivitet". I själva verket handlar det här om att "öka antalet satsningar som görs av en spelare under en viss tid".

Fysiska casinon har en tydlig fördel gentemot sina motsvarigheter online. Tack vare att spelare är fysiskt närvarande har casinot fler olika sätt att påverka dem på, genom exempelvis personalen, lokalplanering och inredning. Men onlinecasinon har också speciella tekniker för att ta sig in i huvudet på dig.

Nu ska vi kika närmare på och diskutera olika tekniker som spelutvecklare använder sig av för att få oss klistrade vid våra mobil- och datorskärmar medan våra surt förvärvade slantar sätts i rullning.

1) Tokenisering

Tokenisering är när du växlar in valuta mot något annat som representerar den. Vi kan ta vanliga pokermarker som ett exempel. Den här tekniken används på många onlinecasinon och de flesta fysiska casinon eftersom de skapar en form av "mental distans" till att förstå markernas riktiga värde. Det här gör det mycket enklare att satsa och spendera dina marker utan att reflektera över hur mycket pengar du faktiskt gör av med.

2) Spelifiering

Precis som namnet antyder hämtar spelifieringstekniker sin inspiration från hasardspelandets yngre kusin, tv-spel. Spelifiering kan ta sig en mängd olika uttryck och former. En del onlinecasinon har resultattavlor för att motivera spelare att tävla om topplaceringar, ta större risker och spela ännu mer. Andra tekniker inkluderar mer skicklighetsbaserade spel som skapar en känsla av att vara en expert för att på så sätt öka känslan av prestation och tillfredsställelse.

3) Enkel åtkomst till olika spelmöjligheter

Konceptet är ganska enkelt. Helst ska en spelare ha enkel åtkomst till många olika spel och speltyper utan att behöva klicka på en annan flik eller webbplats. Människor blir naturligt bekväma, nästan lata, där till och med en liten olägenhet, som att klicka på en annan sida kan göra dem mindre benägna att fortsätta spela.

4) Belöningsosäkerhet

Den här tekniken, även känd som "periodiskt intervall med osäkra variabler", utvecklades baserat på teorier utvecklade av B.F. Skinner (den berömda skaparen av Skinner-boxen, vilken han till och med jämförde med en spelautomat). Hans forskning visade att människor upplever starkare reaktioner när de är osäkra på huruvida de ska vinna eller inte. Det skapar spänning att vänta på resultatet, och spänningen släpper inte förrän de ser det.

Senare insåg spelbranschen att de kunde motivera spelare att spela mer och snabbare genom att de är nära att vinna ofta samt vinner mindre vinster. En person som känner sig väldigt nära den där "storvinsten" är mycket mindre benägen att sluta spela.

5) Förluster maskerade som vinster

Förluster maskerade som vinster, även kända som "falska vinster", är vanligast i spelautomater med ett stort antal vinstlinjer eller sätt att vinna på. Många spelautomater har 25, 50 eller till och med hundratals eller tusentals vinstlinjer, vilket gör det mer troligt att landa en "vinnande" kombination.

Psykologin bakom det här konceptet är att du kommer att vinna oftare eftersom det finns fler möjligheter att vinna. Spelare vill givetvis vinna hela tiden. Du satsar därför mer och fortsätter att spela eftersom det känns som om du tjänar pengar. Men vinsterna du får på de här spelautomaterna är ofta lägre än dina insatser. Casinot fortsätter att ta alla dina pengar, men gör det så långsamt att du aldrig inser det.

6) Audiovisuell positiv förstärkning

Starka fängslande ljus och höga skarpa ljudeffekter har varit en oskiljbar del av spelande så länge de flesta av oss kan minnas. Men det är inte många som inser att de är designade för att behålla din uppmärksamhet efter att de har fångat den.

Det är överraskande stor tankeverksamhet bakom att skapa en passande audiovisuell upplevelse. Ljudet behöver bara vara högt nog för att dränka dina omgivningar, men inte så högt att de blir distraherande. Det måste motsvara de saker som händer framför dig på skärmen. Det här ger spelare en känsla av att deras handlingar har betydelse och att de direkt påverkar spelet på något sätt. Detsamma gäller bildspråket på skärmen. Det måste vara ljust och iögonfallande, men på en nivå som inte stör spelupplevelsen. Bara något att titta på medan du blir uppslukad av spelet...

7) Zon-framkallande funktioner

När vi diskuterade vad som orsakar och upprätthåller spelberoende, nämnde vi att beroende ofta är en hanteringsmekanism som slagit bakut när den används för att fly från negativa känslor. "Zonen", först definierad av Natasha Schüll, är en nyckel till att förstå det här beteendet.

"Zonen", även känd som "gambler’s high", är ett sinnestillstånd under vilket spelare blir helt uppslukade av spelet. De förlorar tidsuppfattningen och spelar ibland i timmar innan något distraherar dem och bryter deras "trans".

Vi har redan avhandlat två huvudkomponenter som får spelare att glida in i zonen: ljudeffekter och bildspråk. Men det finns en tredje aspekt som spelutvecklare bör tänka på när de skapar spel att fastna i. Spelhastigheten är den allra viktigaste aspekten. Om spelupplevelsen är för långsam, blir spelare uttråkade. Om den är för snabb, blir spelare frustrerade. Spelutvecklare har därför börjat programmera sina spel för att anpassa sig till den hastighet som spelare föredrar.

Det finns emellertid en funktion som helt gör sig av med dessa överväganden. Autospel är inget nytt fenomen på spelmarknaden. Det är en funktion som blivit en så integrerad del av spelkulturen att ingen längre höjer på ögonbrynen åt den. Men vad människor inte inser är att autospel under vissa omständigheter kan vara ganska farligt. När du väl har tryckt på autospel behöver du inte ens spela längre. Spelet spelar sig själv och, när det gör det, är det inte säkert att du inser hur länge du har spelat eller ens hur mycket pengar du har spenderat.

Slutsats

Spelberoende är mycket mer komplicerat än många vill medge. Kombinationen av biologiska och psykologiska faktorer skapar en besvärlig motståndare att kämpa mot. Om du misstänker att du själv eller någon i din närhet löper risk att bli beroende, rekommenderar vi starkt vår artikel om symptom och diagnos för problemspelande. Om du känner någon som redan kämpar med dåliga spelvanor, så rekommendera gärna vår artikel "Hur man behandlar och övervinner ett spelberoende" eller vår lista över hjälpcenter för problemspelande.